Är det enastående lagom att alltid gråta när barn sjunger?

Fan ta alla You tube-videos, talangjakter och jävla fantastiska barn.

Vi lagompersoner hyllar oss själva för sällan och när vi gör det är det alltid i praktiska ordalag, ungefär som vi skriver en cv eller går på arbetsintervju, men lite avstånd till att det där bra vi gör eller är. Varför inte bara sjunga högt och skråla ungefär som när man tog studenten:

- Fy fan vad vi är bra!